Ett litet trähus på Kristiansgatan

Helsingfors blev huvudstaden för storfurstendömet Finland 1812. Med den nya detaljplanen som grund började staden växa ut i olika riktningar, även till den norra delen av Kronohagen som tidigare använts som betesmark.

Småborgare, hantverkare och lägre tjänstemän byggde anspråkslösa trähus på Brobergets karga sluttningar, på ett område som då var ett avlägset område i norra Helsingfors. Den enda byggnaden som finns kvar är ett hus på adressen Kristiansgatan 12. Det är det äldsta bostadshuset i trä i innerstaden.

Huset byggdes av sjömansänkan Christina Wörtin. Man vet inte exakt när huset byggdes, men det har varit färdigt 1818. Husets rumsordning motsvarade den nuvarande ordningen, men ytterväggarna var ursprungligen rödmålade och huset hade ett valmat tak. Huset hade ingen veranda.

På tomten har funnits ända från början en gårdsbyggnad som under olika tidsperioder har använts som bastu, bakstuga och bostad. I bakre delen av tomten fanns ett uthus med stall, ladugård, vagns- och vedbod samt utedass. På tomten fanns även en brunn.

Efter Wörtin hade fastigheten flera kortvariga ägare, varav en del inte själva bodde i huset utan hyrde ut det till andra. Under 1859 köptes tomten inklusive byggnader av Alexander Wickholm. Då var han sprutmästare och ansvarade bland annat för stadens brandredskap och övervakningen av sotning. Till Wickholms familj hörde hustrun Erika samt barnen Augusta, Alexander och Frans. Under 1863 flyttade familjen till rådhuset, där Alexander Wickholm blev vaktmästare. Husen på Kristiansgatan hyrdes ut.

Under 1868 planerade Wickholm att huset skulle byggas ut, men det enda som genomfördes var att taket ändrades till ett sadeltak och vinden byggdes ut. Under 1870 flyttade familjen tillbaka till Kristiansgatan. Där bodde Alexander Wickholm som blivit stadsfogde resten av sitt liv ända till 1896.

Wickholms dotter Augusta Nevalainen ärvde tomten med byggnaderna. Hon lät restaurera trähusen, förnyade eldstäderna och ändrade huvudbyggnadens öppna veranda till en sluten veranda. År 1905 lät hon riva ekonomibyggnaderna i bakre delen av tomten och lät i stället bygga ett trevåningshus i sten med hyresbostäder.

Efter att Augusta Nevalainen avlidit 1912 övergick huset till hennes dotter Martta som senare ändrade sitt efternamn till Bröyer. Danskonstnären Martta Bröyer som bodde länge utomlands och på andra platser i Helsingfors flyttade tillbaka till huset 1956. År 1974 sålde hon den kultur- och byggnadshistoriskt värdefulla fastigheten till Helsingfors stad.

Efter en grundlig undersökning och restaurering öppnade Helsingfors stadsmuseum träbyggnaderna som ett museum med namnet Sprutmästarens gård 1980. Sedermera har husen och museet renoverats och förnyats några gånger, senast under 2016–2017.